Ok... så på dessa nästan två månader som jag inte uppdaterat har jag väl egentligen inte gjort nått spännande. Inte mer "turist-igt" i alla fall. Eller jo, det har jag ju faktiskt, fast tillsammans med någon som är turist. Niklas var här i början oktober, så jag fick visa honom runt i stan. Vi hade inte sett varann på mer än 5 veckor, vilket är längre tid än vi någonsin varit ifrån varann under de tre år vi känt varandra. Och efter att han åkt saknar man honom ännu mer, om det nu är möjligt. För han blev liksom under en vecka en del av mitt London-liv, som tidigare bara handlat om mig själv (jupp, jag erkänner det, London är utan tvekan en enda stor egotripp) och man insåg hur mycket man saknade hans sällskap. Vi håller dock tummarna på att han kan komma hit snart igen.
Dessutom var Kicki och Mikaela här veckan innan Halloween. Familjen Kane var i Irland (eller säger man "på Irland"med tanke på att det är en ö? "i" får det bli, det är ju ett land) så jag passade på att bjuda hit dem. Det blev tre mycket intensiva dagar, och jag hoppas att tjejerna hämtade sig ordentligt.
Halloween i sig var sjukt skoj, med en massa ungar utklädda till skelett, pumpor, häxor och vampyrer på party här hemma. Det var ca 10 ungar varav de två äldsta var tjejer och så pass gamla att de inte förde nått väsen av sig. Pojkarna däremot... Men kan väl säga att man sov rätt gott den natten, och att glöggen (som här kallas Mulled Wine) hjälpte att filtrera bort det allra högaste av skrik. Barnen menade ju på att om det är Halloween måste man ju skrika som det monster man klätt ut sig till. Och vi vuxna får väl skylla oss själva. Kul var det i alla fall.
Jag måste tyvärr erkänna att jag är lite ensam. Jag kommer riktigt bra överens med Franzi, österrikiskan, även om det var svårt att prata med henne i början. Hon var lite stel, och jag tolkade det som att hon var bara var den mer allvarliga typen. Fann detta lite besvärande då jag, som ni kanske vet, är öppen som en bok. Jag har dock insett att hon troligen är mer vild än de flesta tjejer jag känner, och denna stelhet med största säkerhet är någon form av kulturell krock oss emellan. Så jag gillar henne, och vi har rätt kul ihop.
Men det är ju bara en människa av Londons alla 9 miljoner som jag kan kalla vän och den tanken gör att man känner sig lite låg. Jag gick på en picknick med de svenska au pairerna, och även om det var trevligt så klickade jag inte med nån av dem. Jag dock har gått ut med Franzi och folk som hon träffat på facebook (som även jag joinat) så vissa av dem har man börjat lära känna. Men det är svårt att bli kompis med någon när man hör hög musik dundrandes i öronen och får öl efter öl spilld över sig. Konstigt nog finns det en charm över det hela. Så visst jag börjar skaffa vänner men jag skall se till att verkligen ta en kurs efter nyår så jag får lite fler folk att prata med, och mina egna vänner istället för att sno Franzis =)
Jag kan inte komma på nått mer att skriva, och den här gången tänker jag inte lova att jag ska uppdatera snart för det håller jag inte =). Jag kompenserar detta med lite fler bilder istället. Dock har jag inga på Niklas. Man har gett upp sökandet efter ett tillfälle då han inte har ansiktet klistrat mot sin kamera. Kram på er!
London Eye
Harry Potter-Mekka
Lekar på Halloween
Kicki, jag och Mikaela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar